Sjalen

Det hände härom dan på tvåans buss

Min kompis satt i tankar, vardagsgrå

Det var väl inte hennes bästa dag

Men man får härda ut och svepa sig 

i färgglatt mönster,  hennes dotters pa-

lestinasjal, en svart och rosa som 

dom unga har, för känner man sig grå

då bör man bära någon annans plagg

Men hursomhelst, det kliver på en man 

med hustru bakom sej, han vänder om

och utspyr högt så alla hör, så ful!

Hur kan man ha en sjal så ful som den!

Vad gör man i en sådan situation?

Efter en halv sekund är det för sent

att käfta mot, men hedern i behåll

åtminstone det vill man ha och han

ska inte komma undan med sin fru

som låtsas inget höra inget se

Nu får ni titta hitåt bägge två

så tänkte Anna, för det heter hon,

min vän som blivit utsatt för ett svin

Hon stirrar länge länge med en blick

som tydligt undrar över Herrn och Frun

ur medelklassen med förmodat god

uppfostran, kristna, konfirmerade,

studentexamen, välbetald konsult,

med bostadsrätt, två komma arton barn,

och följer Magdalena Ribbings lag

om stil och trevligt hyfs emellan folk

men kanske haft en dålig dag, ett barn

är relegerat, blivit terrorist

och bränt ner rektorns rektorsexpediton

Ja i så fall kan man förstå den karln

Om han förnimmer obehag i det

att se en buren Palestinasjal

Och den som bär får bära allt

En stor förtvivlan får man utlopp för

med utspydd främlingsfientlighet, så där

har det gått till, nu mildras hennes blick,

lite som Jesus känner hon sig allt

hon tog det parets lidande på sig

(som om hon inte själv haft nog därav)

Men mannen klarar inte dessa ögon som

så forskande och outgrundligt milt

söker kontakt med dessa stackare

Han brister ut i en förvrängd grimas

Han blir sitt eget lilla onda barn 

Det enda han förmår att göra nu

Är räcka tungan ut och lipa: Bu!

Musiktips: Talkin John Birch Society Blues, Bob Dylan