Hästkastanj (fr 2004)

Hästkastanj

försommarns stolta kandelaber

studentkortegers stumma fyrverkeri

Ditt veckolånga blomsterstånd

ett hån mot mjäkslapp tvekan

medelålders skepticism och

torrklokt cykliskt seende

Du pekar trotsigt uppåt

nuet är allt vi har

Var allt vi hade

I blomkonfetti splittrat nu

trängs vi på undergångsställena

Märk väl sotto voce stoj och glam, hästkastanj!

Bred dina gröna vingar

över vårt urbana läpphäng

Stjärnor frestar inte här i stan

Vi har ju planterat dej,

hästkastanj,

drar din grötrock tätare runt oss

som den mörknar stelnar svartnar

i sena sommarns komposteringsprocedur

Nuet vi försökte nå vill inte

veta av oss längre

Och det regnar

Och det regnar

värre än på film

Nu är du som mäktigast

stinn av kastanjesteroider

brun av kastanjevatten

välver du prasslande läderlöv

över dina undersåtar

Du är din egen entrévärd

vaktgorilla som det egentligen heter

Alla släpps in och vi uppför oss

inställsamt snyftande

novemberdeprimerade

får vi då aldrig se dej mer,

hästkastanj, du gnäggar mjukt och stampar

Vi vänder våra blickar bort

likt falska sedlar obrukbar valuta

faller din fjälliga rustning

faller i tunga sjok

patetiska plask mot kullersten

Vi vadar i rötan i sörja iskalla

stigmatiserade av dina gröna sjunkbomber

omslutande finalens fullkomliga besvikelse

barnens hjärtslitande gråt

Dom går inte att äta!

Men du går din väg

längs allén grå och anonym

en stam bland andra gråa stammar

Här stammar jag.

Musiktips: Standing in the rain med Al Green