Får ni lov? Nej tack, jag står över
detta dansgolv, det må vara såpat,
krattat eller solat i sin glans den sortens
bländverk står jag över, högt över
till och med jag svalde just en heliumpastill,
fast det är fusk och doping
tillåter mig att överträffa, skjuta över
målet, målet är som vägen, som en rök
försvinner långt i fjärran, ingen
hinner ända fram förrän det liksom är
förgjort där vilar en förbannelse
med handen under örat det ser skönt ut
men är förstås bedrägligt, ingen tid
får gå förlorad, särskilt nu när det är kritiskt
och från alla håll dessutom
ja kritik kritik är allt man får tills den tar slut
då har man vant sig.
Det här partiet står jag över
det i mitten, och det vänstra och det högra
står jag över även om det verkar lågt
men hellre ligger jag i underläge
ligga smäller högre än att klättra,
jag står över, tack så mycket
det var alltför vänligt, är på tok
för mycket halva dan går åt att tacka
och applåder står jag över
och beträder gräset hellre bra
än gärna sätta spår men nåde
den som följer efter följer villospår
som slutar mitt i språnget
kasta sten förutan skuld är knappast relevant
men jag står över allt som skrapar mot och river
upp en juvelerare som gör ballonger
tar väl priset mjuka smycken smäller
hårt som pussar, varför ta parti, nej vänta
på en vinn-vinn-situation, ställ upp i
vinn-vinn-olympiaden, första pris till alla
en ballongmedalj och så vink-vink
till folket, visa upp din bästa sida,
det gick fort på en sekund, fick alla se
sådär då var det överståndet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar